Finns det några snälla valpar här?

Fanny har genomgått sitt första MH - hon har träffat tomten. Han kom in och satte sig på en stol och började prata med de små barnen, som hade precis så där stora och tindrande ögon som barn ska ha på julen. De två äldsta är sex år, så nu är det väl ändå dags att sluta tro på en rödklädd välgörare från finska Rovaniemi.

Jag var bombsäker på att Fanny skulle hoppa upp och sno både skägg och mössa från tomten och därmed avslöja att han heter Stig och är välkänd farfar till åtminstone ett av barnen.

Fanny viftade lite försiktigt på svansen och gick fram och nosade i tomtens säck.

"Jag har varit en snäll valp" sa hon med hela kroppen.

Fullkomligt osannolikt. Fanny demaskerade inte tomten och inte heller bet hon honom i byxbenen.

Tomten delade ut paket till höger och vänster, men Fanny fick inget. Tomten lämnade oss utan att ge Fanny en enda julklapp. Sådant kan sätta spår hos en liten rottweiler som förhoppningsvis är en stor rottweiler nästa år.

Då du tomten... Då är det bäst att du börjar med paketen till Fanny.

Fanny får applåder

Fanny har firat jul. Sett ur hennes synvinkel har det varit en utomordentligt rolig helg. Sett ur mattes har det inte varit fullt lika roligt. Det kunde ha slutat illa, men nu är vi lyckligen hemma och Fanny sover gott i sin egen hundsäng.

Hemma hos barnbarnen i Småland fick vi börja med att ta bort alla leksaker, lägga undan alla kläder och hänga upp alla skor i taket. Precis som vi har det hemma hos oss nuförtiden. Och då var det liksom bara själva barnbarnen kvar att bita i...

De lärde sig snabbt att ta sig fram utan att nudda golvet. Det är visst en gammal populär barnlek. Jag minns den från min egen barndom. Då gjorde vi det utan att ha ett vasst rottweilergap nedanför. Nu blev det på riktigt. 

Dagen före julafton var det ett barn som inte kunde hålla sig utan tog fram en leksak. Det var en 20 cm lång tusenfoting av silikongummi. Ja, det är rätt. Det är den ni ser på bilden! Fanny hoppade och försökte ta den och barnet kastade ifrån sig tusenfotingen. Matte kom snabbt på fötter och tänkte rädda leksaken innan den blev biten mitt itu. Jag fick tag i Fannys nackskinn och på precis två sekunder hade hon svalt hela tusenfotingen. Hon gör så med saker hon vill behålla för sig själv.

Nell kastade sig på telefonen och ringde alla jourveterinärer i hela Småland och de gav samma besked. "Det är bara att komma in med hunden!"

Jag ringde väninnan Ulla som också är veterinär. Hon gav två handfasta råd och ett mer lugnande besked. "Mata Fanny med sparris och ge henne hundmaten också. Sedan ska ni promenera henne så mycket ni kan. Sparrisen kapslar in leksaken och maten kommer att skjuta på. Promenaderna sätter igång tarmsystemet ordentligt. Sedan avvaktar ni. Med största säkerhet kommer grejen ut den naturliga vägen."

Sparris fanns inte i dotterns hus, ej heller i grannarnas eller närmaste släktens. Det var bara julmat överallt. Natten blev lång... Dessutom var det 17 minusgrader. Jag släpade ut den stackars valpen på tre långpromenader på tre kilometer vardera. Klockan fyra på morgonen ville hon inte ens följa med ut.

På julaftonen var vi bjudna på släktkalas. Fanny var pigg och inte alls påverkad av att ha en jättestor silikonorm i tarmsystemet, så vi bestämde oss för att gå på festen. Där fick hon leka och härja med två dandie dinmont terrier. Vi berättade naturligtvis för alla vad som hänt och hur förfärligt oroliga vi var för henne. En gång i timmen blev hon rastad och hon hatade verkligen att gå ut i den då 19-gradiga kylan.

Klockan 20.12 passerade jag genom värdfolkets TV-salong och såg en konstig sak på husets dyraste matta. En brun och grön klump... Yes!! Yes!!!

Jag ropade till alla gäster att komma och titta. Alla hurrade och applåderade och kramade om oss. Säkert första gången i världshistorien som så många blivit glada för hundskit på finaste mattan. 

Lypsylen var inte med i magen. Den ligger där bara för att ni ska få begrepp om storleken på tusenfotingen. På bilden är den dubbelvikt och det var den nog när hon svalde den.  

Och för den som undrar... nej, barnbarnet ville inte ha tillbaka sin leksak.

Tänderna ryker!

Fanny har tappat en tand. Ser ni gluggen? Men var är tanden? Jag hade tänkt att spara den i en liten silverask. Det gjorde min mamma med min första fällda mjölktand. Den finns kvar än i dag tillsammans med en hårlock. Ibland funderar jag på vad som kommer att hända med silverasken, tanden och locken. Jag kanske borde berätta för barnen vems de är.  Vad kommer arkeologerna att säga om asken om tusen år?

Ska man spara valparnas mjölktänder får man vara påpasslig och nypa dem när de sitter som lösast. För det mesta försvinner de omärkligt. Valpen sväljer tanden och bajsar ut den i skogen. Molarerna är lättast att komma över för egen del.

Tanden bredvid gluggen är lite lös. Jag vickade på den i dag. Det gillades inte av Fanny. Man kanske borde låta bli, så att man inte skapar visa-tänderna-skräck i framtiden. Men vem kan låta bli att vicka på en lös tand?

I dag har vi vägt Fanny och kan rapportera att hon på 16 veckor har mångdubblat sin födelsevikt. Helena kanske kan räkna ut hur många gånger... Hon väger 18,4 kilo i dag.

Vi har haft besök av boxrarna James och BeLee. Det var nyttigt för Fanny, som tror att hon är störst, bäst och farligast. Under två ivrigt sniffande boxernäsor blev hon till en liten våt fläck bara. Hennes svans åkte så långt in under magen att den nästan stack ut mellan frambenen. Hon kröp och gömde sig under en bil. Och då var boxrarna ändå väldigt snälla mot henne.

När de gästande hundarna hade åkt och vi kom in, sa husse: Blä... Fanny luktar illa. Vad har hon rullat sig i?

Det är en halv meter snö ute och det finns inte något annat än sådan att rulla sig i. Jag sniffade på henne och förnam den omisskännliga lukten av analkörtelsekret. Så liten hade hon alltså varit under mötet med boxrarna. Det är bra Fanny. Tro inte att du är nå't.

Fannys fredagsmys

Fanny gillar fredagar. Dom brukar börja med att husse stiger upp riktigt tidigt för att gå ut med henne, hämta ved och göra eld i spisen så att det är varmt i köket när matte vaknar. Sedan hämtar husse och Fanny tidningarna, så att matte ska ha något att läsa när hon masat sig ner i köket. Det är en halv kilometer till brevlådan.

Efter frukost jobbar matte en stund på kontoret. Då hjälper Fanny till att torka husse efter duschen och sedan röjer båda upp i köket. Och efter det är det dags för dem att gå ut och mata fåglarna. Fanny gillar inte fåglar, så hon jobbar hårt på att hålla dem på avstånd.

Matte försvinner till simhallen på förmiddagen. Husse är utmattad av morgonstöket och tar en lur på soffan.

Fanny har huset för sig själv. Yippee!

Husse vaknar och plockar ihop alla vedträn, kläder, trasmattor, stövlar och hundleksaker som ligger överallt i huset. Fanny till och med gömmer små saker i våra skor och stövlar.

Matte kommer hem och då blir det lek utomhus medan husse planerar middagen.

Husse lagar mat och Fanny jobbar som smakråd och grovdisk.

Sedan brukar matte känna för lite frisk luft och Fanny är inte sen att hänga på. Ingen av dem går in förrän maten står på bordet.

Just i kväll var det en lång och bra TV-kväll som till fullo uppskattades av matte som satt uppkrupen i sitt soffhörn.

Husse och Fanny har haft en jobbig dag och deras ögonlock var stundom tunga i TV-soffan. Därför är dagens bild något beskuren.

Att göra en Fanny

Fanny har redan, efter att bara varit vår hund i knappa sex veckor, lämnat outplånliga spår i våra liv. Och nu talar jag inte om bitmärkena i soffbordet, hallbyrån och femton andra ställen. Nej, vi höjer oss ett snäpp.

I går skulle vi iväg och fixa några saker. När vi nästan var klara för avfärd försvann maken in på toaletten med orden: "Vänta, jag ska bara göra en Fanny."

Jag förstod precis. 

Jag har lärt mina hundar att bajsa på kommando. Det är så enkelt och så praktiskt. När den lilla valpen bajsar så säger man "bajja" och när det är klart belönar man med en godbit. Efter en vecka kan man vänta med ordet "bajja" tills valpen börjar snurra och leta en plats. Och efter ytterligare ett par veckor är det bara att kommendera "bajja" så kröker hunden rygg direkt. Samma effekt som Pavlovs hundar. Tro mig - jag har 17 års erfarenhet av kommandobajjande.

Fanny lärde sig blixtsnabbt. Jag ska aldrig mer beskylla henne för att vara dum. Må så vara att hjärnan är liten i förhållande till resten av kroppen, men hon utnyttjar hela dess kapacitet. På kommandot "bajja" springer hon i väg och klämmer ut en liten klutt. Sedan kommer hon i fyrsprång för att inhösta sitt godis och berömmet. Men hon har förstås inte bajsat färdigt, så hon springer tillbaka till den första högen, nosar på den och avlevererar resten av tarminnehållet i en hög bredvid. När det är klart ska hon förstås ha mer godis och mer beröm. Jag tror att hon är smart den lilla. 

Att "göra en Fanny" betyder alltså att man inte gör färdigt det man ska vid första toalettbesöket utan måste återvända för att klämma lite till.

Fanny pryar i tvättstugan

Fanny söker jobb. Just nu pryar hon i tvättstugan. Hon jobbade flitigt hela morgonen medan ingen av oss hade direkt koll på vad hon sysselsatte sig med. Man kan inte ha hundra procent övervakning på hundvalpar. Man kan bara göra hemmet så valpsäkert som möjligt.

Fanny bestämde sig för att hjälpa till i tvättstugan. Ett stort lakan måste ha varit riktigt roligt. Strumpor fanns det inga, för det var vittvätt på gång. Kalsonger och trosor - massor! Och så några handdukar.

Problemet var bara att hon gjorde allting bakvänt.

Tvätten låg i maskinen, men den var inte tvättad. Hon borde ha stängt luckan, ställt in temperaturen, tvättprogrammet och tryckt på startknappen. I stället drog hon ut alla sakerna på golvet och spred dem i huset och avslutade med att tugga sönder plastkulan där tvättmedlet låg. Vart det har tagit vägen har jag ingen aning om, men Fanny mår bra och är inte löddrig om munnen.

Vaddå... är tvättmedel låglöddrande nuförtiden.

Pedagogisk hundmatte som jag är, försökte jag få henne att lägga tillbaka alla saker i maskinen. Men då var den plötsligt jättefarlig och hon vågade inte stoppa in huvudet i den. Hur ska det då gå med jobbet som servicehund?

Bilden? Jo, den är fejkad. Jag tog fram kameran, stoppade in hennes favoritkanin i tvättmaskinen och väntade. Ingenting hände. Kanske tyckte hon att den borde få en åktur bland kalsingarna.

Men än så länge är jag smartare än min hund. Jag tog fram ett par svarta strumpor, viftade med dem framför nosen på Fanny och hon blev som vanligt galet upphetsad. In med strumporna i maskinen... Fanny körde in hela huvudet och jag fick min bild. Sedan blev det lite knepigt att ta tillbaka strumpan, men det gick.

Tyvärr glömde jag att jag hade stoppat in TVÅ svarta strumpor i vittvätten. Men det är en helt annan historia.

Snopet Fanny...

Här är vi laglydiga. Man får nämligen inte sätta en hund i bur hemma - aldrig någonsin. Det står uttryckligen i lagen.  

Fanny äter på allting som sticker ut, ligger löst eller som bara ser frestande ut. Det tar fem sekunder så är det söndertuggat. Nu kan vi börja göra en sån där prislista som jag har sett andra hundägare göra och som jag har skrattat åt eftersom mina två tidigare rottweilerhundar inte har bitit på en enda grej. Dom sitter nu uppe i hundhimlen och applåderar Fanny. "Ta soffhörnen också! Och handtagen på köklådorna. Hästensängen vågade vi oss aldrig i närheten av. Bit sönder den! Det ger maxpoäng."

Jag kan meddela att sängen är skyddad av ett kompostgaller i dörrhålet. Fastspikat! Eventuella gäster får klättra in och ut i det rummet.

Men handtagen på kökslådorna är flisade. Soffan likaså och den ärvda äkta mattan. Vad mamma säger i sin himmel vågar jag inte tänka på, men hon gillade hundar så hon skulle aldrig gräla på Fanny.

Buren? Vad har vi den till? Jo, den har vi lånat för att frakta Fanny i när hon måste åka bil. Men innan vi ens har provat detta, har hon vuxit ur den. Plopp - så blev hon två nummer större över natten. Benen är jättelånga, svansen likaså. Men huvudet är fortfarande litet (hjärnan också!!) och baktassarna är bara hälften så stora som framtassarna.

Bilen har hon för övrigt redan satt tänderna i. Känns som om ett baksäte kommer att kosta mer att byta ut än fem kökslådehandtag.

Fast husses stövlar är fortfarande hela. Snopet va' Fanny?

Fannys spa och relaxavdelning

Fanny har lagt beslag på husets relaxavdelning. Badrummet har golvvärme och Fanny verkar vara den där värmeälskande sorten som troligen kommer att kräva egen solstol på altanen i sommar.

Just nu är badrummet favoritplatsen. Det är inte hon som har släpat dit hundsängen. Det gjorde jag. Den stod väldigt mycket i vägen i TV-rummet. Nu står den i stället väldigt mycket i vägen i badrummet. Fanny ligger i den då och då, men mest ligger hon på precis det här stället på badrumsgolvet. Det gjorde våra katter också på den tiden vi hade sådana. Måste vara nåt speciellt just där. Man kanske borde prova...

Fanny har hållit sig i skinnet i flera dagar, men hon har övergått från små leksaker till dom stora. Just nu är det husses stövlar som är allra roligast att släpa över golvet. Stövlar är numera ok att leka med. 

Hörde jag ett mummel från bakre ledet? Ja, det var synd att vi kastade de gamla, trasiga stövlarna. Vi får hoppas att det är bra kvalité i husses nya. Fanny önskar sig ett bildäck i julklapp. Hon gillar utmaningar. Hennes senaste är koppel. Det är inte så kul att gå i koppel. Fast ibland måste hon träna på det. Då har hon lärt sig hur man snabbast biter sig fri. Det gör man med de bakersta, eggvassa tänderna och med full kraft i käkarna. Behövs bara två tugg, så är även det tjockaste läderkoppel i två delar.

Fannys nya, fina koppel består av ett läderhandtag för matte att hålla i. Resten är en kedja!!

Fanny får panik

Fotomodell... blir hon inte. Fanny gillar inte när man siktar på henne med en kamera eller ens pekar på henne. Då morrar hon och är den en kamera, så försöker hon bita objektivet av den. Jag får kanske ta fram 300 mm objektivet och smygplåta henne istället för att försöka få fina närbilder.

I dag fick Fanny panik. Och närapå jag också - fast jag är nog lite coolare. Hon hade hittat sin favoritboll och den låg mitt under dubbelsängen, som har ca 20 cm frigång från golvet. Jag såg inte när hon ålade sig in under sängen.

Men jag hörde när hon inte kunde komma ut.

Hon tjöt och skrek så jag trodde att vartenda ben hade gått av. Hon kunde ju inte resa på sig. Och dessutom hade hon tänkt att få med sig bollen.

Ja, vad gör man? Sängarna lyfter man inte om man inte är fyra man. Och hunden kommer man inte åt. Det finns bara ett alternativ: avvakta...

Hade hon lyckats ta sig in, så måste hon kunna komma ut själv. Men det var hemskt att höra henne gnälla och yla under sängen. Det var så hemskt att jag gick därifrån.

Nä, jag gick bara för att inte stressa henne. Hon lugnade faktiskt ner sig och lyckades på något sätt kravla sig ut helskinnad.

Bollen? Den hade hon med sig förstås och började genast leka med.