Fin fågel... får jag köttbulle?

Nu har hon gjort det igen! Fanny blir fullständigt galen när hon ser fåglar. Det har jag redan berättat. Måhända har jag också berättat om min fågelfobi. Jag klarar inte fåglar av något slag på närmare håll än fem meter. Döda är nästan värre än levande och halvdöda är värst. Särskilt när de hänger i mungipan på Fanny.

I morse lyckades hon igen.

Det händer att det flyger in förvirrade fågelungar i vårt uterum. Oftast hittar de ut själva. Ibland kan man få gå in och öppna alla fönster så flyger pippin ut. Men inte om Fanny får syn på fågeln först.

I morse såg jag aldrig att det var en fågel därinne, så Fanny hade säkert haft flera minuters härlig jakt på den lilla kraken innan hon fick tag i den. Och då kom hon till mig förstås. Fågelns vingar stack ut på var sida om Fannys gap och flaxade frenetiskt. Åh, vad jag förbannar att jag lärt Fanny lämna ifrån sig saker i utbyte mot en köttbulle.

"Fin fågel... får jag köttbulle? sa Fanny och försökte köra upp fågeln i skrevet på mig. Jag flydde. Fanny galopperade efter. Jag skrek på hjälp så att B skulle höra det borta i potatislandet. Grannarna hörde det med största säkerhet också.

B kom sättande över gräsmattan. Han hörde nog paniken i min röst.

- Hon har en fågel i munnen sa jag.

- Släpp, röt B och spände ögonen i Fanny.

Men det tänkte hon alls inte göra. Hon bara knep ihop käftarna ännu hårdare och i det ögonblicket flaxade det inte längre i hennes mungipor. Jag har ingen aning om hur B slutligen fick henne att släppa fågeln för jag sprang in och stängde dörren. Om jag inte hade lidit av fågelfobi, så hade jag kanske varit så sansad att jag kunnat ta en bild på Fanny med fågeln i munnen. Men det kommer jag aldrig att klara. Därför får ni nöja er med en bild av det som låg kvar på mattan där jakten ägt rum. 

Jag har inte längre någon katt för jag klarar inte av att dom kommer in med fåglar då och då. Fanny har redan fångat fler fåglar än vad våra tre katter gjorde under sin livstid. Det finns bara ett sätt att få bukt med det här problemet. Jag måste gå i någon slags terapi och bli av med fågelfobin.

Korta klor på vänster tass

Fanny har varit med matte och husse i Småland och hälsat på barnbarnen. Allihop skötte sig riktigt hyfsat. Katterna höll sig undan och Fanny hann bara med att döda två fotbollar. Hon snodde väl åt sig tio par strumpor också, men kommer artigt och lämnar dem till närmaste människa. Om det ska jag berätta nästa gång. Nu ska ni få höra hur det gick när hon fick klorna klippta på vänster framtass.

Det kom en besökare till det småländska hemmet. Jag visste att han är hundägare. Han har en rottweiler, en amstaff och en rhodesian ridgeback. Alltihop i en och samma förpackning - en ljuvlig och snäll liten tik. Han är alltså van att klippa klor.

Han gjorde entré med bar överkropp. Det var tryckande åskvädersvärme i Värnamo. Fascinerad beskådade jag hans tatueringar på armar och ben och hela ryggen och en grön Wunderbaum i armhålan. Dessutom hade han ringar lite överallt på kroppen.

- Wow... sa jag och stirrade lite till på tatueringarna.

Fast jag sa inte rakt ut vad jag tänkte. 

- Du ser ut som en som skulle kunna klara av att klippa klorna på Fanny sa jag medan jag tänkte "för du är säkert rejält smärttålig med alla dom där tatueringarna och ringarna".

Han erbjöd sig att klippa klorna, men man måste ju vara ärlig, så jag berättade att Fanny bits.

- Vi får väl prova, sa han och välte omkull Fanny och började klippa. Hon blev så paff att han hann klippa flera klor innan hon klippte tillbaka. Det blev bara ett litet jack i tummen.

När klipparen blivit omplåstrad tog han ett nytt brottargepp om Fanny och klippte lite till. Fanny var både förbannad och förvånad på en gång. Någon som klipper hennes klor och som hon samtidigt skulle kunna bita näsan av om hon ville. Hon gjorde ett halvhjärtat försök.

Resten av klorna på tassen blev klippta. Sedan tyckte klipparen att det räckte så bra.... För Fanny alltså. Han ville inte stressa henne mer och avslutade det hela med en kelstund och lite lek på gräsmattan. Det är synd att det är så långt till Värnamo.