Husse har varit säker hela tiden. För honom var det otänkbart att Fanny inte skulle klara mentalbeskrivningen (ett slags test på den psykiska styrkan) efter att ha vuxit upp i vårt hem.
- Varenda gång man öppnar kastrullskåpet ramlar alla locken ut på golvet, sa han.
- Och varje morron när Matte kliver ur sängen ser hon ut som ett spöke.
Husses ärlighet har inte alltid gjort honom till en populär person och kastrullskåpet är det faktiskt han som har ansvar för. Man kan inte bara knöla in kastruller och lock och hålla igen det hela med dörren.
Nu är det alltså gjort. Fanny har gått igenom sitt MH. Det finns ju några nålsögon man måste passera om man är rottweiler. Det första är röntgen av diverse kroppsdelar så att man är säker på att hunden hänger ihop på korrekt sätt. Det andra är MH och sedan kommer det kanske några fler saker i den unga hundens liv - en utställning och några tävlingar.
MH betyder "mentalbeskrivning hund". I praktiken går det ut på att man utsätter hunden för en massa obehagliga saker och så ser man hur mycket den tål innan den helst vill gå hem. Det finns hundar som fallerar redan i första momentet och biter testledaren eller någon i publiken. Dom får åka hem bums…
Jag var faktiskt inte det minsta orolig för att inte Fanny skulle klara sig igenom ett helt MH. Nu, efter ett och ett halvt år, vet jag hyfsat bra vad hon går för. Men hon överraskade mig i en del moment. Att få hälsa på publiken och leka med testledaren tyckte hon var en bra början på dagen. Och sedan fick hon jaga en "hare" som for iväg längs en bana. Jakt är verkligen hennes grej, så hon satte efter den i full karriär. Efter att ha gjort det två gånger och fått hetsa upp sig rejält, skulle hon hålla sig passiv intill matte i tre minuter…
Har ni sett Fanny passiv? Nä, kunde tänka mig det. Men det har jag gjort och nu fick alla på MHt också se hur hon lugnt stod eller satt bredvid matte utom allra sista stunden då hon tog ett par steg ner i diket och krafsade fram lite vatten. Fanny vet att om matte går ut och ställer sig i skogen och tittar i himlen, så betyder det att man ska stå still och vänta. Det har hon fått träna sedan hon var pytteliten.
Nästa moment är en gubbe som kommer ut från skogen helt övertäckt med en regncape och går konstigt. Han gör några underliga hopp och gömmer sig sedan bakom ett skynke. När han kommer fram har han en lektrasa med sig. Det är meningen att hunden ska springa fram till honom och leka. Om inte hunden vågar, så får man följa med och prata med gubben. Många hundar tycker att det är skrämmande och går ändå inte fram.
Vad tyckte Fanny? Jo, att han såg lockande och rolig ut redan när han hoppade runt i regnrocken. Där överraskade hon mig faktiskt. Hon blev glad i stället för misstänksam.
Nästa moment är ännu mer skrämmande. Man går på en stig i skogen och plötsligt far det upp en overall från ingenstans. Det är klart att hundarna blir överraskade och hoppar åt sidan. Det gjorde Fanny också. Men hennes nyfikenhet tog snabbt över och då gick hon fram till overallen och fann att den var helt tom. Jag tror att hon blev väldigt besviken. Ingen att leka med. Så hon bevärdigade inte overallen med en enda blick när vi fick passera den två gånger efteråt.
Sedan ska man passera en lång låda som har en botten av korrugerad plåt. När hunden går förbi, dras några grytlock på en kedja över plåten. Ha, ha… Det kunde omöjligt skrämma Fanny med de erfarenheter hon har av vårt grytskåp. Hon gick fram och tittade vad det var som låg på botten av den lådan.
Efter detta trappas hoten upp ännu ett snäpp. Det kommer två spöken i skogen. Växelvis går de mot hunden och de står så att vinden ligger bort från hunden. Fanny blev rasande arg på spökena, som inte lät sig skrämmas. De gick närmare…. och närmare och Fanny skällde med sin djupaste basröst på dem. När de kom otäckt nära tog hon ett par steg bakåt, men bara för att hämta nytt mod och ny kraft att skälla ut dem. Ungefär samtidigt som spökena beordrades att vända sig om, spred sig nog deras människodoft fram till Fanny, som fick väldigt lång hals och slutade skälla.
Var det kanske bara någon i nattlinne? Vi har ofta nattgäster hos oss och de tassar omkring i huset för att gå på toa eller besöka köket. En del har nattlinnen… andra inte. Fanny brukar inte bry sig ett dugg om vad som rör sig i huset före klockan sju på morgonen. Hon blev i alla fall väldigt glad när hon upptäckte att skogsspökena var människor och att man kanske fick hjälpa till att dra av dem spökdräkterna.
Det sista momentet på ett MH är skottprovet. Då ska man leka med hunden och under tiden avlossas två skott från en startpistol alldeles i närheten. Jag var faktiskt lite orolig att hon skulle reagera på detta. Vi bor ju vid östra Svealands största skjutbana, så jag vet vad hon gör när det smäller. LV3 - det gamla luftvärnsregementets övningsbana ligger inte så långt från oss och den används fortfarande. Fast där skjuter man med kanoner och Fanny blir så arg och skäller mot skjutbanan när det smäller. Samma sak gör hon när det åskar. Hon skäller rakt upp i luften för att få tyst på mullret. Ibland lyckas hon med det…
När Fanny lekte och det small från startpistolen, reagerade hon inte det minsta. Inte heller när hon slutat leka och det small en gång till. Men så har ju en av hennes favoritlekar hemma varit att jaga ballonger och bita ihjäl dem. Det kan smälla rejält och då får man genast en ny ballong av matte. Det är viktigt att skotträna valpar redan när de är små och det kan man göra på många sätt - men det måste vara individanpassat. Det passar inte alla hundar att smälla ballonger. Men det har passat Fanny.
Jag trodde att Fanny skulle springa och kolla var skottet kom ifrån, men det gjorde hon ju inte alls. Det var väl en alldeles för liten smäll för en som vuxit upp med kanoner på bakgården.
Efteråt blev vi gratulerade från höger och vänster av alla till ett jättebra MH. Men jag säger bara en sak:
Tur att inte beskrivaren Monica Söderström är hemma hos oss när vi tar fram dammsugaren.
