Att ta emot någon med varma servetter betyder faktiskt att man bjuder motstånd eller rent av är elak mot någon. Ordet servett är franskt och från 1500-talet. Uttrycket "ta emot med varma servetter" är från 1800-talet men då var det snällt att möta sina gäster i hallen med varma servetter i de utkylda husen. När uttrycket gick från att vara en bussig handling till att bli en elak handling vet jag inte, men det går säkert att ta reda på för den riktigt nyfikne.
På flyget får man ofta varma servetter innan man landar. Och visst är det skönt att få torka ansiktet med en varm frottéservett.
Fanny har blivit en diva. Hon ska tas emot med varm servett varje morgon. Hon kräver det numera. Och hon får det också bara för att det är så härligt att se hur hon njuter av sin ansiktsbehandling. Det är inte ofta Fanny visar att hon njuter av beröring, så det är bäst att passa på.
Det började med att hon fick en riktigt äcklig ögoninfektion - i båda ögonen. Ja, ni vet säkert hur det blir då. Gult klegg som i värsta fall smetar ihop ögonlocken så att hunden knappt kan se.
Jag köpte ögonsalva på apoteket, men borde ha begripit hur lönlöst det var att försöka närma sig ett Fannyöga med pipen på en tub ögonsalva. För att inte göra henne helt blind, gav jag upp och beslöt att hålla klegget borta och lite koll på att infektionen inte blev värre.
Klegget torkade jag bort med en frottéservett som jag blötte i hett vatten. Precis en sådan man får på flyget. Fanny fattade redan efter första torkningen att det var en procedur som var behaglig eftersom hon blev av med den irriterande geggan i ögonen. Efter några dagar var ansiktstvätten inlärd. Hon såg när jag blötte hennes servett under vattenkranen och satte sig tillrätta för ögontvätt.
Då utökade jag tvättandet till hela ansiktet och huvudet och Fanny bara suckade av välbehag.
Nu är ögoninfektionen utläkt sedan flera veckor, men Fanny kräver en ansiktstvätt varje morgon. Jag passar på att lyfta hennes läppar och gnugga lite på tänderna också. Det är en bra förberedelse för den kommande tandborsten. Tänk om jag kan få henne att njuta av tandborstning också... Jag tror att hon så småningom kommer att släppa till mer och mer av sin kropp. Ni ska veta att hon är en hund som aldrig har legat på rygg och njutit av att bli smekt och masserad på magen. Nej, försöker man välta omkull henne, blir hon spänd som en fiolsträng och blänger med den där blicken som betyder "bort med tassarna - annars tar jag bort dem".
För övrigt kan jag rapportera att jag har framgång som ensam kloklippare nuförtiden. Jag radar upp godisbitarna på soffbordet och lägger fram en och en på kanten. Fanny fixerar den med blicken och märker knappt att jag klipper en klo. Ljudet av klippet påminner nästan om klickerljud och godisen kommer bums. För ett år sedan var jag beredd att boka tid hos veterinären för att få hennes klor klippta under narkos. Men under det gångna året har jag förstått att Fanny inte är galen och inte heller elak. Hon är bara en rottweilertik med mycket energi och stor (egen?) vilja. Vi börjar komma överens hon och jag. I augusti blir hon två år.