Välkommen!

En blogg om valpen Fannys liv och leverne, äventyr och upptåg.

torsdag 30 juni 2011

Fanny Fakir

Fanny äter allt. Men det här är bara fördiskning av gräddskålen. Foto: Lena Heimlén

Fanny fortsätter att jaga flugor, myggor, humlor och getingar. Och fjärilar förstås. Vi bara väntar på att hon ska ramla i bassängen när hon springer i full fart efter en fjäril. Vi hade nästan hoppats på att det skulle hända, så att hon slutar jaga flygfän. Men nu förstår vi att hon inte låter sig stoppas av något så trivialt som ett dopp i poolen.

Fanny är nämligen fakir.

Hon tar tre getingar på raken utan att blinka. Aj, det stack visst till lite i läppen. Åh, titta! Där är en likadan. Hugg, hugg! Aj, nu stack det till i tungan.... men se... en geting till. Den tar jag också!

Fanny kan beta av hela gräsmattan i jakt på humlor och bin som besöker klöverblommorna. 

Dessvärre betar hon också av alla små vita svampar som vuxit upp i gräsmattan. Jag vet inte vad det är för sort, men giftiga är dom nog inte för Fanny verkar inte ha tagit någon skada.

Nånting mer som hon äter kanske?

Ja, myror förstås. Hon kan ligga länge och stirra ut en myra i en springa på altanen och när den vågar sig upp från sitt säkra skrymsle slår hon till. Hon kör ut sin breda tunga och slafs, tjopp ... myran är borta. Det kan inte vara mycket smak eller mat på en myra. Det är bara det, att allt som rör sig inom en radie på 300 meter från Fanny SKA ätas upp. Blad och andra växtdelar som kommer blåsande förbi också.

Med myggor blir det lite jobbigare. Dom är väldigt många när dom kommer. Fanny snappar dom i luften och om jag bara visste hur det går till, så skulle jag lägga ut en videosnutt på bloggen. Man skulle kunna tävla om "funniest home videos" med den. Ingen ser myggorna på filmen - bara en galen hund som hugger i luften.

Vi har tröttnat på att hon äter strumpor. Nåja, halva strumpor i alla fall. Hon brukar lämna skaften. Så nu har jag lärt henne att en strumpa betyder köttbulle eller tjock skiva leverpastej. Det är mest bara för att jag ska få tillgång till strumpan när den väl hamnat i Fannykäften.

Nu apporterar hon strumpor hela tiden. Hon letar verkligen upp dem och släpar dem genom hela huset och kommer och kör upp dem i magen på mig. "Titta en strumpa" Var är min köttbulle?"

Apporteringsträningen har givit resultat. Fanny var på sökträning för fjärde gången i måndags. Nu är det slut med "hitta-övningar" och annat valptrams för hennes del. Hon hämtar rullar hos figgarna och kommer till mig. Det är jättebra. Men det har kostat ganska många par strumpor under den gångna vintern.

tisdag 7 juni 2011

Fanny - gripen av polisen



Det gäller att passa på. Damernas egen årliga fest gick av stapeln i helgen och det är av någon underlig anledning just hemma hos mig den hålls. Kan det bero på närheten till naturen?

Bland 25 damer i min bekantskapskrets, finns det förstås många med hundkunskaper och många med andra kunskaper och man måste passa på att utnyttja dem när de ändå är där.

Fanny behövde ha klorna klippta.

Vad behövde jag för att få det gjort? Jo, en veterinär, som har mångårig vana av kloklippning. En polis, som kan koppla förlamande grepp på vem som helst. En 33-kilos rottweiler är en barnlek för henne. En doktor kanske.... om det nu skulle gå snett med kloklippningen. Problemet med doktorn är att hon aldrig har någon akutväska till hands.  

Vi bytte ut doktorn mot en munkorg.

Fast polisen sa att det säkert inte skulle behövas någon munkorg. Hon skulle nog klara det här ändå. Men hon har inte sett när Fanny är riktigt arg och det är till syvende och sist hundägaren som ansvarar för vad hunden gör - även om det är andra som har hand om hunden. Munkorgen plockades fram och Fanny viftade på svansen. För henne betyder munkorg att hon är duktig och vacker och att hon får en stor godis när jag tar av den. Man måste träna hundar att bära munkorg, annars får man nämligen inte på dem en sådan när det verkligen behövs. Har ni tänkt på det?

Veterinären tog den stora, kraftiga klotången. Jag brukar använda den lilla och klippa lite, lite i taget och putsa kanterna och till sist tar jag fram en fil och jämnar till klorna så att de är rundade och mjuka och inte hörs mot golvet.

Men det var på salig Alice... Hon älskade att få pedikyr.

Polisen tryckte på Fanny munkorgen och tog något slags nacksvingsgrepp på henne. När Fanny satt i skruvstädet, gick veterinären till verket. Klipp, klipp, klipp... 18 klor på lika många sekunder. Av med munkorgen och Fanny väntade ivrigt svansviftande på sitt godis. 

- Kom hem till mig om du behöver ha hjälp nästa gång, sa polisen.

Jag räknade snabbt ut att jag brukar klippa klorna en gång i veckan och att det är 52 veckor på ett år och att Fanny i bästa fall blir tio år. Det blir 520 gånger - 12 mil tur och retur gör 6 240 mil. Det är jorden runt en och en halv gång. 

Jag har förstått att jag inte är ensam om att ha en hund som är ovillig att släppa till tassarna för klovård. Nu har jag hört om hundar som tjuter bara de ser en klotång i mattes hand. Och det är många hundägare som måste få hjälp med kloklippning hos veterinären, sa veterinären.

Att man måste ha hjälp av polisen är säkert Fanny ensam om.


torsdag 2 juni 2011

"Ingen tvångströja på mej"


Nu har Fanny fått pröva på sök för första gången - nästan exakt nio månader gammal. Det är fyra månader för sent, men för fyra månader sedan fanns det inga figuranter att tillgå. Och dessutom var snön halvmeterdjup. Nu är skogen packad med mygg. Man törs knappast dra ett djupt andetag. Men mina träningskompisar är luttrade skogsmullar som i det närmaste är immuna mot mygg.

Fannys första figurant blev Lennart. Ett underligt sammanträffande är att han blev den sista figurant Alice fick hitta - en sommardag för snart ett år sedan. Och nu blev han Fannys första. Det kändes konstigt att vara tillbaka där ute - nästan som om ingen tid hade passerat.

Fanny såg inte när Lennart gick ut. Det var meningen att hon skulle ta honom på vind, men det var ingen bra vind just där. Vittringen låg kvar liksom i en sänka och snurrade runt. Det är i alla fall inga problem att få ut Fanny. Efter ett litet ljud hittade hon sin figurant och fick ha dragkamp till baka till stigen.

Andra figuranten fick hon se försvinna, men inte vart. Där gick hon ut i full fart och sprang förbi så klart, men löste problemet ganska bra.

Tredje figuranten fick hon se hela vägen - lite lätt kurragömma bara och det gick förstås också bra.

Den fjärde var det meningen att vi skulle ha på mycket kort avstånd, men det blev lite längre än tänkt. Det var på vindsidan och vi tänkte oss ett rent vittringssök. Men även här spelade vinden oss ett spratt. Det vet vi efter att alla hundar gått banan och just det där stället är knepigt. Ja, det vet vi förresten efter att ha använt den banan många gånger under sju år...

Fanny gick ut och gick runt även den här figgen. Och när hon väl funnit henne, så orkade hon knappast hänga i sin favoritleksak. Hon var rejält trött i huvudet.

Den här första gången lät jag henne jobba utan tjänstetecken. Hon vill absolut inte ha kläder på sig. Jag har ju provat in sökskynket på henne så att det sitter bra, men hon bara kastar sig omkull och biter och sliter i det. "Ingen tvångströja på mig!"

Men jag tror att det löser sig. Efter ett par gånger med figuranter, kommer hon att glömma att hon är påklädd. Och efter ytterligare några gånger, kommer hon att koppla ihop sitt sökskynke med att det händer skojiga saker i skogen. Jag är inte ett dugg orolig för det.

Under tiden fortsätter vi att träna apportering på köksgolvet.