"Ingen tvångströja på mej"

Nu har Fanny fått pröva på sök för första gången - nästan exakt nio månader gammal. Det är fyra månader för sent, men för fyra månader sedan fanns det inga figuranter att tillgå. Och dessutom var snön halvmeterdjup. Nu är skogen packad med mygg. Man törs knappast dra ett djupt andetag. Men mina träningskompisar är luttrade skogsmullar som i det närmaste är immuna mot mygg.

Fannys första figurant blev Lennart. Ett underligt sammanträffande är att han blev den sista figurant Alice fick hitta - en sommardag för snart ett år sedan. Och nu blev han Fannys första. Det kändes konstigt att vara tillbaka där ute - nästan som om ingen tid hade passerat.

Fanny såg inte när Lennart gick ut. Det var meningen att hon skulle ta honom på vind, men det var ingen bra vind just där. Vittringen låg kvar liksom i en sänka och snurrade runt. Det är i alla fall inga problem att få ut Fanny. Efter ett litet ljud hittade hon sin figurant och fick ha dragkamp till baka till stigen.

Andra figuranten fick hon se försvinna, men inte vart. Där gick hon ut i full fart och sprang förbi så klart, men löste problemet ganska bra.

Tredje figuranten fick hon se hela vägen - lite lätt kurragömma bara och det gick förstås också bra.

Den fjärde var det meningen att vi skulle ha på mycket kort avstånd, men det blev lite längre än tänkt. Det var på vindsidan och vi tänkte oss ett rent vittringssök. Men även här spelade vinden oss ett spratt. Det vet vi efter att alla hundar gått banan och just det där stället är knepigt. Ja, det vet vi förresten efter att ha använt den banan många gånger under sju år...

Fanny gick ut och gick runt även den här figgen. Och när hon väl funnit henne, så orkade hon knappast hänga i sin favoritleksak. Hon var rejält trött i huvudet.

Den här första gången lät jag henne jobba utan tjänstetecken. Hon vill absolut inte ha kläder på sig. Jag har ju provat in sökskynket på henne så att det sitter bra, men hon bara kastar sig omkull och biter och sliter i det. "Ingen tvångströja på mig!"

Men jag tror att det löser sig. Efter ett par gånger med figuranter, kommer hon att glömma att hon är påklädd. Och efter ytterligare några gånger, kommer hon att koppla ihop sitt sökskynke med att det händer skojiga saker i skogen. Jag är inte ett dugg orolig för det.

Under tiden fortsätter vi att träna apportering på köksgolvet.