Välkommen!

En blogg om valpen Fannys liv och leverne, äventyr och upptåg.

tisdag 7 juni 2011

Fanny - gripen av polisen



Det gäller att passa på. Damernas egen årliga fest gick av stapeln i helgen och det är av någon underlig anledning just hemma hos mig den hålls. Kan det bero på närheten till naturen?

Bland 25 damer i min bekantskapskrets, finns det förstås många med hundkunskaper och många med andra kunskaper och man måste passa på att utnyttja dem när de ändå är där.

Fanny behövde ha klorna klippta.

Vad behövde jag för att få det gjort? Jo, en veterinär, som har mångårig vana av kloklippning. En polis, som kan koppla förlamande grepp på vem som helst. En 33-kilos rottweiler är en barnlek för henne. En doktor kanske.... om det nu skulle gå snett med kloklippningen. Problemet med doktorn är att hon aldrig har någon akutväska till hands.  

Vi bytte ut doktorn mot en munkorg.

Fast polisen sa att det säkert inte skulle behövas någon munkorg. Hon skulle nog klara det här ändå. Men hon har inte sett när Fanny är riktigt arg och det är till syvende och sist hundägaren som ansvarar för vad hunden gör - även om det är andra som har hand om hunden. Munkorgen plockades fram och Fanny viftade på svansen. För henne betyder munkorg att hon är duktig och vacker och att hon får en stor godis när jag tar av den. Man måste träna hundar att bära munkorg, annars får man nämligen inte på dem en sådan när det verkligen behövs. Har ni tänkt på det?

Veterinären tog den stora, kraftiga klotången. Jag brukar använda den lilla och klippa lite, lite i taget och putsa kanterna och till sist tar jag fram en fil och jämnar till klorna så att de är rundade och mjuka och inte hörs mot golvet.

Men det var på salig Alice... Hon älskade att få pedikyr.

Polisen tryckte på Fanny munkorgen och tog något slags nacksvingsgrepp på henne. När Fanny satt i skruvstädet, gick veterinären till verket. Klipp, klipp, klipp... 18 klor på lika många sekunder. Av med munkorgen och Fanny väntade ivrigt svansviftande på sitt godis. 

- Kom hem till mig om du behöver ha hjälp nästa gång, sa polisen.

Jag räknade snabbt ut att jag brukar klippa klorna en gång i veckan och att det är 52 veckor på ett år och att Fanny i bästa fall blir tio år. Det blir 520 gånger - 12 mil tur och retur gör 6 240 mil. Det är jorden runt en och en halv gång. 

Jag har förstått att jag inte är ensam om att ha en hund som är ovillig att släppa till tassarna för klovård. Nu har jag hört om hundar som tjuter bara de ser en klotång i mattes hand. Och det är många hundägare som måste få hjälp med kloklippning hos veterinären, sa veterinären.

Att man måste ha hjälp av polisen är säkert Fanny ensam om.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar