Det kom ett brev

Det kom ett brev för ett par veckor sedan. Det kommer brev till oss varenda dag - ibland en hel bunt och ibland några stycken bara. Med två företag hemma och mycket annat på gång, så blir det många brev. Fanny är van att vi kastar en bunt brev på soffbordet och går loss på dem med brevsprätten. Hon struntar fullkomligt i detta eftersom det aldrig är några brev till henne.

Men plötsligt händer det.

Det kom ett brev från Svenska Kennelklubben. Inte heller det hade Fannys namn på kuvertet, men när Husse kom innanför dörren med brevbunten i handen, glimrade det till i Fannys ögon. Halsen blev såååå lång och näsborrarna fladdrade som fjärilsvingar.

Husse slängde som vanligt hela posthögen på soffbordet. Breven sprider ut sig naturligt och Fanny är så stor att hon kan nå över bordet från alla håll när hon går runt. Hon formligen kastade sig över brevet från Kennelklubben. Hon nosade och nosade... och gjorde sedan något som är väldigt förbjudet. Hon satte upp en tass på bordet och försökte riva åt sig det stora, bruna kuvertet.

Brevet innehöll bara en bunt papper. Det var tidningsklipp från ett år tillbaka som jag skulle få låna och läsa. 

På Svenska Kennelklubbens kontor arbetar många som har hundar även som egen hobby och många anställda har sin hund med på jobbet.

Tidningsklippen hade kanske legat på ett rum i ett år - men det är garanterat att ingen hund hade legat på klippen... Och jag tror inte att det bor en hund i rummet där klipparkivet är.  Fanny blev i alla fall oerhört upphetsad av doften på det där brevet. Hon ville ha det till varje pris. Jag satt bara och gapade... Nog för att jag vet att hundar har ett fantastiskt luktsinne. Och jag vet att Fanny är extremt intresserad av spårning, men att hon skulle gå i taket för ett brev med så lite (?) doft som det där kunde ha, det hade jag aldrig trott.

Hon fick beröm förstås för att hon markerade något som var annorlunda.

Nu är frågan hur jag ska kunna gå vidare med detta och utnyttja att hon har en fenomenal näsa. Dessutom lär hon sig saker på fem sekunder. Och hon tröttnar aldrig på att arbeta. Hon skulle kunna bli en suverän knarkhund. 

Nu har brevet och dess innehåll legat på mitt rum ett par veckor. I dag tog jag kuvertet och la det på soffbordet bland dagens övriga post. Vad tror ni hände?

Men det är klart! Fanny hittade rätt kuvert igen. Visserligen kastade hon sig inte över det, men hon markerade det och sedan tittade hon på mig. Matte, belöning kanske? Hjälp, vad ska jag göra med den förmågan. 

Fanny har fått prickar

Hur går det för Fanny frågar flera vänner i The Fanny Fan Club. Vi har inte hört något om henne på länge.

Det är sant. Det har varit tyst på bloggen. Men det betyder inte att det är lika lugnt hemma hos oss. Men Fanny har fått två prickar. Hon har gått från monsterhund till mönsterhund.

Nja, kanske ändå inte hela vägen, men det är en avsevärd skillnad på hur hon uppför sig nu och hur det var för bara några månader sedan. Nu tänker hon efter innan hon hugger. Och medan hon tänker, kan man faktiskt stoppa henne och få henne på andra tankar. Hon börjar förstå det olämpliga i att bita sin matte.

Fanny har löpt andra gången och det har jag inte hört ska betyda något. Men faktum är, att det var just efter det löpet som hon blev betydligt mer mogen. Från att bara ha farit omkring som en galning, har hon nu börjat lyssna på vad jag säger och vad jag vill. Och... hon kommunicerar med oss. Om vi sitter i köket kan hon komma dit och ställa sig och stirra på Husse.

- Vad vill du? säger han. Då tittar hon på bänken där hennes matskål står. Och hon gör det bara om inte skålen står tom på golvet. Det är just det som gör henne smartare än genomsnittet. Hon kommer alltså och frågar om det är någon mat i skålen till henne. Är det matdags, så får hon förstås maten. Men är det inte matdags så säger Husse:

- Nä, det är inte matdags ännu. Du får gå och göra något annat.

Och då gör hon det. I stället för att fånigt stå och upprepa sitt tiggeri, lommar hon iväg. Ibland kommer hon tillbaka med en leksak.

Hon har alltså börjat lyssna, men så länge sträcker sig öronen inte längre än inomhus. Är hon ute, så struntar hon fortfarande i vad vi vill att hon ska göra. Förhoppningsvis mognar hon lite till. Hon är ju bara ett och ett halvt år. Det som är jobbigt utomhus är att hon jagar allt som rör sig. Jag har svårt att få ihop det med bra bruksegenskaper. Jaktlust är positivt. Om hunden har det, kan man få den att arbeta bättre. Jaktlusten är en drivkraft.

Okej, jag vet att det är så. Jag förstår hela sambandet - men just när det gäller Fanny hade jag önskat lite mindre av den egenskapen. Jag tror inte att jag kan kanalisera hela hennes lust in i rätt fack. Den som kan lägga ner fem timmars jobb varje dag på att göra det, skulle få en sjuhelsikes bra brukshund inom vilken gren som helst. Jag kan se henne som en perfekt narkotikasökhund. Hennes energi tar aldrig slut.

Just nu är jag bara glad över att hon har börjat fungera inomhus. Man kan göra väldigt många roliga övningar inne och det behövs inte ens stora ytor. Det tog tre minuter för henne att förstå ordet KORGEN och en minut till att förstå att detta var ett kommando som betydde att hon skulle gå och sätta sig i korgen. Det här är nämligen början till att hon ska rusa till korgen och ligga där varje gång det knackar på dörren.

Redan efter bara tio minuters träning kunde jag skicka henne från köket in till korgen i sovrummet. Där sitter hon och väntar tills jag kommer med belöningen. Jag säger tio minuter... Hon lärde sig det på tio minuter. Man ska inte gå för fort fram säger dom som kan. Fanny kräver att det händer något och att uppgifterna blir svårare, så nu kan jag skicka henne till korgen från vilken plats i huset som helst. Hon gör allt för en godis eller en boll.

Nu har vi börjat koppla ihop knackning på dörren med korgen. Det fungerar om vi samtidigt säger KORGEN! Det händer ju något spännande vid dörren och då har ett visst mått av tvång inträtt i momentet som tidigare bara var roligt och belönande. Ännu är det bara dörrknackningar. Ingen kommer in... Skynda långsamt var det. Vi släpper inte in någon förrän Fanny helt säkert rusar till korgen när det knackar på dörren.

Under träningstiden ska jag klura på hur jag ska få henne att stanna där när vi öppnar dörren och släpper in den som knackar. Vi stänger fortfarande in henne när vi släpper in gäster. Och Fanny kan aldrig vara säker på om dörren till sovrummet stängs eller inte efter att hon fått kommandot KORGEN. Ibland stänger vi en halv minut och belöningen kommer sedan i form av en fin köttbulle och extra många "duktig flicka".

För några månader sedan fick vi vara två som brottades med henne för att stänga in henne i samma rum. Jag kunde lika mycket (eller lite) om hundträning då som nu. Fanny var bara inte kontaktbar... Kanske kan det trösta några därute som har unga hundar med stor kropp, kraftiga muskler och liten hjärna. Jag har fått stå ut i ett och ett halvt år. Nu först börjar det bli roligt.