Fanny har varit med matte och husse i Småland och hälsat på barnbarnen. Allihop skötte sig riktigt hyfsat. Katterna höll sig undan och Fanny hann bara med att döda två fotbollar. Hon snodde väl åt sig tio par strumpor också, men kommer artigt och lämnar dem till närmaste människa. Om det ska jag berätta nästa gång. Nu ska ni få höra hur det gick när hon fick klorna klippta på vänster framtass.
Det kom en besökare till det småländska hemmet. Jag visste att han är hundägare. Han har en rottweiler, en amstaff och en rhodesian ridgeback. Alltihop i en och samma förpackning - en ljuvlig och snäll liten tik. Han är alltså van att klippa klor.
Han gjorde entré med bar överkropp. Det var tryckande åskvädersvärme i Värnamo. Fascinerad beskådade jag hans tatueringar på armar och ben och hela ryggen och en grön Wunderbaum i armhålan. Dessutom hade han ringar lite överallt på kroppen.
- Wow... sa jag och stirrade lite till på tatueringarna.
Fast jag sa inte rakt ut vad jag tänkte.
- Du ser ut som en som skulle kunna klara av att klippa klorna på Fanny sa jag medan jag tänkte "för du är säkert rejält smärttålig med alla dom där tatueringarna och ringarna".
Han erbjöd sig att klippa klorna, men man måste ju vara ärlig, så jag berättade att Fanny bits.
- Vi får väl prova, sa han och välte omkull Fanny och började klippa. Hon blev så paff att han hann klippa flera klor innan hon klippte tillbaka. Det blev bara ett litet jack i tummen.
När klipparen blivit omplåstrad tog han ett nytt brottargepp om Fanny och klippte lite till. Fanny var både förbannad och förvånad på en gång. Någon som klipper hennes klor och som hon samtidigt skulle kunna bita näsan av om hon ville. Hon gjorde ett halvhjärtat försök.
Resten av klorna på tassen blev klippta. Sedan tyckte klipparen att det räckte så bra.... För Fanny alltså. Han ville inte stressa henne mer och avslutade det hela med en kelstund och lite lek på gräsmattan. Det är synd att det är så långt till Värnamo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar