Fanny tuggar tuggummi

Grunkan som ni ser på bilden är en hundleksak i gummi. Det är en stor och rejäl grej. Gummit är hårt, men tänjbart. Den här grejen vann Garp och Husse i en lydnadstävling på ett rottweilerläger år 1996. Jag minns inte deras placering. Det är möjligt att detta var ett tröstpris...

Grunkan blev i alla fall mycket uppskattad av Garp som lekte med den i sju år. Han blev ju tio och ett halvt. När vi fick Alice, använde dom den båda två till dragkamp och sedan fick hon ärva den och hade väldigt roligt med den i sju år.

Grunkan var hel under alla dessa år.

Sedan kom Fanny. Hon fick förstås också ärva den och jag vågar påstå att den är en favorit. Hon kan slita och dra och slänga med den timmar i sträck. Men det bästa hon vet är att tugga.

Garp och Alice tuggade aldrig. Dom bet inte ens i saker och vad jag minns så hade åtminstone Alice en etta och en trea på gripande i sitt MH. Det betyder "griper inte alls" och "griper med tveksamhet eller med framtänderna". Inte undra på att alla leksaker (och husets möbler) var hela efter dom två hundarna.

Fanny griper!! Oh, yes! Med hela käften och alla tänderna och med full kraft.

Grunkan är demolerad. Men nu kommer det roliga. Fanny tuggar av en bit på sisådär två, tre centimeter. När jag såg det första gången blev jag lite betänksam. Jag vet ju vart alla saker tar vägen. Därför vågade jag inte försöka ta den lilla biten ifrån henne. Den hade hon svalt direkt.

Sedan såg jag att hon inte hade ätit upp den. Biten låg i soffan och jag kastade bort den.

Andra biten satt Fanny och tuggade på. Länge, länge. Med lite fjärrskådande blick och käkarna malande satt hon på altanen och tuggade tuggummi.

Jag tog med mig en köttbulle och tänkte idka lite byteshandel. Fanny spottade inte ut gummibiten, men slafsade i sig köttbullen. Jäklar! tänkte jag. Där svalde hon en bit blått, gummi....

Men nej då. Hon fortsatte att tugga. Hon hade bara gömt undan sitt tuggummi någonstans i munnen medan hon åt upp köttbullen. Fanny är verkligen en speciell hund - på alla sätt. Det som är riktigt kusligt är att se hur snabbt hon kan lära sig saker. Hon får behålla sitt "tuggummi". Hon gillar tydligen att sitta och mala runt dom där gummibitarna i munnen. Varför inte? Det kanske är avstressande för en hund som Fanny.