Fanny har fått prickar

Hur går det för Fanny frågar flera vänner i The Fanny Fan Club. Vi har inte hört något om henne på länge.

Det är sant. Det har varit tyst på bloggen. Men det betyder inte att det är lika lugnt hemma hos oss. Men Fanny har fått två prickar. Hon har gått från monsterhund till mönsterhund.

Nja, kanske ändå inte hela vägen, men det är en avsevärd skillnad på hur hon uppför sig nu och hur det var för bara några månader sedan. Nu tänker hon efter innan hon hugger. Och medan hon tänker, kan man faktiskt stoppa henne och få henne på andra tankar. Hon börjar förstå det olämpliga i att bita sin matte.

Fanny har löpt andra gången och det har jag inte hört ska betyda något. Men faktum är, att det var just efter det löpet som hon blev betydligt mer mogen. Från att bara ha farit omkring som en galning, har hon nu börjat lyssna på vad jag säger och vad jag vill. Och... hon kommunicerar med oss. Om vi sitter i köket kan hon komma dit och ställa sig och stirra på Husse.

- Vad vill du? säger han. Då tittar hon på bänken där hennes matskål står. Och hon gör det bara om inte skålen står tom på golvet. Det är just det som gör henne smartare än genomsnittet. Hon kommer alltså och frågar om det är någon mat i skålen till henne. Är det matdags, så får hon förstås maten. Men är det inte matdags så säger Husse:

- Nä, det är inte matdags ännu. Du får gå och göra något annat.

Och då gör hon det. I stället för att fånigt stå och upprepa sitt tiggeri, lommar hon iväg. Ibland kommer hon tillbaka med en leksak.

Hon har alltså börjat lyssna, men så länge sträcker sig öronen inte längre än inomhus. Är hon ute, så struntar hon fortfarande i vad vi vill att hon ska göra. Förhoppningsvis mognar hon lite till. Hon är ju bara ett och ett halvt år. Det som är jobbigt utomhus är att hon jagar allt som rör sig. Jag har svårt att få ihop det med bra bruksegenskaper. Jaktlust är positivt. Om hunden har det, kan man få den att arbeta bättre. Jaktlusten är en drivkraft.

Okej, jag vet att det är så. Jag förstår hela sambandet - men just när det gäller Fanny hade jag önskat lite mindre av den egenskapen. Jag tror inte att jag kan kanalisera hela hennes lust in i rätt fack. Den som kan lägga ner fem timmars jobb varje dag på att göra det, skulle få en sjuhelsikes bra brukshund inom vilken gren som helst. Jag kan se henne som en perfekt narkotikasökhund. Hennes energi tar aldrig slut.

Just nu är jag bara glad över att hon har börjat fungera inomhus. Man kan göra väldigt många roliga övningar inne och det behövs inte ens stora ytor. Det tog tre minuter för henne att förstå ordet KORGEN och en minut till att förstå att detta var ett kommando som betydde att hon skulle gå och sätta sig i korgen. Det här är nämligen början till att hon ska rusa till korgen och ligga där varje gång det knackar på dörren.

Redan efter bara tio minuters träning kunde jag skicka henne från köket in till korgen i sovrummet. Där sitter hon och väntar tills jag kommer med belöningen. Jag säger tio minuter... Hon lärde sig det på tio minuter. Man ska inte gå för fort fram säger dom som kan. Fanny kräver att det händer något och att uppgifterna blir svårare, så nu kan jag skicka henne till korgen från vilken plats i huset som helst. Hon gör allt för en godis eller en boll.

Nu har vi börjat koppla ihop knackning på dörren med korgen. Det fungerar om vi samtidigt säger KORGEN! Det händer ju något spännande vid dörren och då har ett visst mått av tvång inträtt i momentet som tidigare bara var roligt och belönande. Ännu är det bara dörrknackningar. Ingen kommer in... Skynda långsamt var det. Vi släpper inte in någon förrän Fanny helt säkert rusar till korgen när det knackar på dörren.

Under träningstiden ska jag klura på hur jag ska få henne att stanna där när vi öppnar dörren och släpper in den som knackar. Vi stänger fortfarande in henne när vi släpper in gäster. Och Fanny kan aldrig vara säker på om dörren till sovrummet stängs eller inte efter att hon fått kommandot KORGEN. Ibland stänger vi en halv minut och belöningen kommer sedan i form av en fin köttbulle och extra många "duktig flicka".

För några månader sedan fick vi vara två som brottades med henne för att stänga in henne i samma rum. Jag kunde lika mycket (eller lite) om hundträning då som nu. Fanny var bara inte kontaktbar... Kanske kan det trösta några därute som har unga hundar med stor kropp, kraftiga muskler och liten hjärna. Jag har fått stå ut i ett och ett halvt år. Nu först börjar det bli roligt.