Äckligt sa räven..

Fanny på fel spår       

Korvspårningen i går gick åt skogen. Ja, spåret gjorde det också.... ledde till skogs alltså, men Fanny hittade inte spåret. Hon var inte alls motiverad trots att jag släpat en hel falukorv efter mig i 150 meter och lagt en stor bit korv i slutet av spåret. Där la jag hennes nya favorit, brandslangen, också.

Spårupptaget var uruselt. Fanny föredrog att leka med spårlinan och försöka kränga av sig selen. Väldigt mycket valp var hon just då.

Lite längre ut fick hon upp ett spår i alla fall. Men det var inte efter mig och korven. Kanske en hare, ett rådjur eller sorkarna som har perforerat hela ön i vinter. Jag fick locka henne med mig till det riktiga (sett ur min synvinkel) spåret.

Hon hittade det till sist och då var det nog bara 15 meter kvar till slutet. När hon kom fram, kastade hon sig över...... brandslangen!! Hon märkte inte ens att det låg en stor, fet bit falukorv där. Hon tog brandslangen och skuttade lycklig iväg över åkern.

Skam den som ger sig. I dag provar vi en ny metod att få Fanny intresserad av spår på marken. Vi kör utan lina och sele. Hon får spåra i koppel och det får bli efter husse i skogen. Hon får se honom försvinna och när hon kommer fram till platsen där husse gick upp i rök, måste hon spåra för att hitta honom. Eller också går hon på luftvittringen och då blir det inte "spår" utan "sök". I dag är kanske inte en bra dag för ett sådant spår. Det är nämligen vindstilla. Ett husse-försvinner-spår kräver att hunden går i medvind. Jag får klura lite till på lösningen.

Korven, som jag lämnade åt räven, låg kvar i morse när jag hämtade tidningen. Undrar om räven också hade valt brandslangen...