Fanny löper. Hon har gjort det i två veckor nu och det är högst påtagligt att det är så. Jag tänker inte visa någon bild på hur hon ser ut bakifrån, men vilken potent hanhund som helst skulle bli helt vindögd om han fick se henne. Alla mattor är hoprullade och jag går efter henne med svabben mest hela dagen. Hon har ingen som helst förmåga att städa sig själv eller golven. Men det kanske hon kan lära sig under nästa löp. Nu är hon ju bara en osäker tonåring som knappt har märkt vad som händer. Det ska bli intressant att se vad hormonerna gör med henne. Häromkvällen var hon i alla fall kelig som en katt. Hon låg med huvudet i mitt knä och jag fick massera öronen och gulla med henne hur mycket jag ville. Jag vågade till och med pussa henne. Man får ju passa näsan...
I dag har Fanny för första gången varit på riktig träning i skogen på hundklubben. Planerna runt klubben var fulla med folk och hundar och det visste Fanny. Men hennes träning i skogen gick ut på att följa matte (bakom) över stock och sten och tvärs över kärren. Hon gillar inte att gå i vatten.
Sedan tränade vi uppbindning. Då ska hon sitta kopplad, tyst och stilla vid sitt träd medan matte försvinner. Första gången försvinner inte matte utom synhåll förstås. Jag bara rundade närmaste trädstam och gick tillbaka. Men jag gjorde det några gånger på olika platser och Fanny satt så fint och väntade på att jag skulle återvända till henne.
Passivitetsträning kan vara svårt för en så aktiv hund som Fanny. Men även detta klarade hon galant. Hon satt vid min sida tyst och lugn och bara vädrade lite åt olika håll för att ha koll på skogen. Man kunde nästan tro att hon är en fullt utbildad bevakningshund.
Hon upphör inte att förvåna mig.
Nu ska jag gå och gulla lite till med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar