Foto: Lena Heimlén
Om du skulle se en liten tant, klädd i stövlar, lång kappa och stickad mössa nerdragen över öronen, gåendes på en åker... ja, då skulle du kanske titta en gång till och undra vad hon gör där. Hon drar någonting efter sig i ett snöre. Du tar fram kikaren och ser att hon släpar på en falukorv.
Den lilla tanten är på rymmen från någon institution kanske du tänker.
Eller också vet du exakt vad jag håller på med. Det är jag som är den lilla tanten.
Nu ska Fanny lära sig att använda näsan. Så fort hon kommer ut, börjar hon spana efter fåglar. Hon har varit sådan i hela sitt liv. Det måste vara något fel på hennes nacke. Den är konstant böjd i fågelskådarvinkel. Och jag som tänker lära henne spåra på marken.
Jag har förstått att jag måste ta till de fulaste knepen redan från början. Det är ingen idé att lägga några halvmesiga personspår och sedan stå och peka i backen och säga till henne: Fanny, lukta här. Känner du inte? Någon har gått här..
Fanny känner säkert det. Men varför ska hon gå åt det hållet när två tranor just flög förbi åt andra hållet. Vi har alldeles för mycket fåglar av alla sorter här på Väddö.
Det är bara att klippa lagom stora hål i skinnet på en falukorvsring och sätta den på ett snöre. Sedan ska jag dra korven efter mig över hela åkern. Jag är vid mina sinnens fulla bruk. Bara så ni vet...
Det blir korvspårning i morgon. Scan till extrapris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar