- Nä, det här paketet kan inte vara till mig, sa jag när chauffören i den enormt stora lastbilen lyfte ut ett helt platt paket och ställde på marken. Jag har köpt en hundbur. I den här lådan får det inte plats mer än ett par illrar - överkörda såna.
- Du, det kanske är nåt du ska montera själv. Som IKEA eller så.. sa chauffören och lämnade mig med paketet, som i alla fall ingav visst hopp om en hundbur genom att väga 20 kilo.
Fanny måste buras in i bilen. Alla hundar ska givetvis åka säkert, men det finns bra säkerhetsselar till hundar också. Då kan vovven ligga skönt i baksätet och allt bagage kan lastas bakom galler i utrymmet som är avsett för bagage.
Men det gäller bara hundar som inte äter bilar inifrån.
Fannys bur kom alltså i ett platt paket som innehöll exakt 200 delar - en tjock gummimatta, fyra nycklar och häftet med monteringsanvisningen oräknade. Monteringsanvisningen började med att uppmana mig att kontrollera så att alla delarna fanns med innan jag började sätta ihop buren. Gjorde jag det? Satt jag mig ner och räknade skruvar, muttrar, plåtbrickor och allt det andra?
Det hade jag nog gjort om inte maken varit med.
Det är inte elakt att säga att han saknar tålamod med vissa saker. Det vet ni alla och det vet han själv också. Tekniska grejer är en av dem.
Dag ett: mitt tålamod tröt också efter ett par timmar. Vi tar resten i morron...
Dag två: ringde jag firman som sålt buren. Fick svar bums och hon som svarade hade skruvat ihop några burar under årens lopp. Hon förstod precis var i processen jag befann mig och vilken skruv jag höll i handen och hon lät inte det minsta irriterad över att jag hade vänt upp och ner på det mesta. Men vi hade inte bråttom. Vi hade ju lånat Noras bur.
Dag tre: botten, sidostycken och tak på plats. Återstod dörrar och bakstycke. Det blev väldigt många delar över. Nu förstår jag att det är en bur med mellanvägg - om man vill ha sådan.
Allra sist sätter man in buren i bilen och justerar storleken på djupet. Sedan bäddar man mjukt och bekvämt i buren och visar vovven hela härligheten. Än så länge hoppar inte Fanny varken in eller ut ur bilen själv. Hon förväntar sig ett hjälplyft i rumpan. Till sist kan jag bara berätta att hon blev stormförtjust i sin nya bur. Hon kunde nämligen få ut så mycket av framtänderna genom gallret att det gick att knapra på baksätet.
Där sjönk den bilens värde med x antal tusenlappar.
Den sitter väl fast ordentligt i lastkrokarna också? Och du - selar funkar så länge man inte krockar...
SvaraRaderaHa! Nu sitter illbattingen där hon ska: Bakom galler. Då är det bara att montera tät hönsnät på utsidan då, så hon inte äter mer av bilen ;o)
SvaraRaderaVad synd att hon knaprade i sig av baksätet. Du får sätta på sån där skyddsklädsel på sätena sen när du säljer, då syns inte biten som fattas. Och tätskum för fönstertätning kan du forma till sätet med först.
Syrras labbe åt upp dörrhandtagen (alla 4), två backspeglar, alla ryggstöd och tuggade av säkerhetsbältena i baksätet. Dock inte samma dag.
Sen blev hon lämnad ensam i bilen med ett tjog råa ägg i fem minuter. De hon inte åt upp spred hon ut över framsätena. Och sen fes hon sulfat-gaser i flera dagar. Hundburar är bra, hon hade sele i baksätet.