Det började med att en koltrast körde ihjäl sig mot fönstret. Med bruten nacke låg den hel och fin och död på snön ute på altanen. Fanny hittade den först.
Då stängde jag altandörren. Jag har nämligen fågelfobi. Eller fjäderfobi eller vad det nu kallas. Döda fåglar är värst. Halvdöda näst värst. Levande är okej så länge de inte kommer in i huset. Det händer då och då av misstag (fåglarnas).
Fanny ville komma in med sitt fynd. Jag tror att hon ville lägga sig på mattan under bordet och plocka pippin fjäder för fjäder och sedan mumsa i sig resten av koltrasten.
Jag öppnade en springa i dörren och sa åt henne att släppa. Hon tog ett kraftigare tag om fågeln.
Husse var inte hemma och kameran var med honom på utflykt, så det blev ingen bild på Fanny med fågel. Men det kommer säkert fler tillfällen....
Nu handlade det bara om vem som var envisast, jag eller Fanny.
Hon fick sitta där ute med munnen full av koltrast och efter en halvtimme blev det kanske lite jobbigt. Då grävde hon en grop i snön och la ner fågeln där. Sedan täckte hon omsorgsfullt över den med snö. Hon är smart.
Efter det gick hon med på att komma in. Fast jag fick locka med en skiva bacon. Hon hade nog tänkt att vakta sin skattkammare. Baconskivan kastade jag in i badrummet och Fanny följde efter. Pang! Jag stängde dörren och skyndade mig ut på altanen. Där grävde jag upp koltrasten och tippade ner den i en hink som jag hängde upp på väggen. Husse får ta hand om eländet sedan.
Kampen om koltrasten är avgjord. Ett - noll till matte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar