Från Roslagen rapporteras tio centimeter ny snö som föll i går. Men det är väl knappast en nyhet att toppa bloggen med. Jag säger det bara för att det är den enda bilden jag har just i dag.
I går glömde jag nämligen att ta fram kameran.
Fanny hade besök av en hund, som jag trodde skulle kunna sätta den kaxiga lilla damen på plats. Det kunde han. Han heter Tack och kallas ibland för Tacken och idag har Fanny döpt om honom till Attacken.
Attacken är den största schäfer jag nånsin har sett. Han väger en bit över 40 kilo och är välmusklad för att vara så ung - bara ett år. Följaktligen är hans hjärna fortfarande på valpstadiet och han blev stormförtjust när han fick syn på Fanny. Schäferpojkar av hans kaliber gillar stora leksaker. Nu fick han låna en sådan. Och dessutom upptäckte han till sin förtjusning att det var en pipleksak.
Han kastade sig över Fanny, som sjönk ner i snön och höll ihop munnen. Inte en enda liten huggtand visade hon Tacken. Om hon hade gjort det, så hade han inte märkt det i alla fall. Han var så upptagen med att få lite fart på henne så att han skulle ha något att jaga. Det hade hon kanske varit med på om han inte hade trampat på henne när han kom i fatt. Och kom i fatt gjorde han!!
När dom hade härjat en stund inne också och Fanny började pipa allt mer ynkligt, skilde vi dem åt och stängde in Fanny i sovrummet. Jag trodde att hon skulle känna sig räddad och lägga sig att vila på sängen. Men icke... Hon försökte förstås krafsa sig ut genom dörren. Hundar har liten hjärna och kan inte tänka i två steg. Det kan apor göra. Och de flesta människor kan till och med tänka i mer än två steg.
Hur slutade kvällens schäferterapi? Efter att hundarna fått härja en timme med varandra, fick de var och en en stund tillsammans med oss andra. Fanny låg i min säng när jag skulle lägga mig. Jag vecklade ner mig vid sidan om henne och när klockan var åtta i morse sov hon fortfarande djupt med huvudet mot min hals. Jag kunde ligga och lukta på henne en lång stund och gnugga hennes öronlappar och säga snälla saker till henne. Hon var bara mjuk och varm och riktigt mycket valp. Mattelycka!
Jag tror att vi får abonnera på Attacken en stund varje kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar