En norsk flaggtetra mindre

- Det var länge sedan vi fick läsa något om Fanny, sa Sonja i telefon. Vad är det som har hänt?

Ingenting annat än att hon har blivit snäll.

Jag kan inte rapportera om mer blod eller märken efter huggtänder. De håller förresten på att trilla ut en efter en. Nya huggtänder är på väg upp, men än så länge inte mycket att bitas med. Den sista vassa ser ni på bilden här ovan. Men bilden är inte heller vad ni tror att ni ser. Det är bara ett försök av Fanny att få matte att leka en stund. Hon kommer och slänger alla sina grejer i knät på mig om jag ser ut att koncentrera mig på ett TV-program. I går var det Skavlan jag ville se och höra.

Fanny skäller. Synd att jag inte kan förmedla ljud i datorn. Varken Garp eller Alice skällde - annat än på kommando förstås. Fanny skäller ofta. Hon tigger mat av husse vid köksbordet. Då är det ett ganska ynkligt, väldigt ljust skall. Hon ser spöken och då är ljudet dovt och kraftigt men med glesa skall. Hon ser saker som rör sig på håll och då stormskäller hon. Men ser hon något otäckt på nära håll, springer hon fortfarande och gömmer sig.

I dag har Fanny ätit en norsk flaggtetra och en halv pelargon.

På lördagarna städar jag en massa saker, bland annat akvariet. Då tar jag bort täckglaset och när man gör något med akvariet så tror fiskarna att det är mat på gång. Glupskare fiskar än norsk flaggtetra finns inte och de kör runt med en faslig fart och jagar varandra. Jag hörde plasket från badrummet och jag kunde ha räddat fisken som låg och sprattlade på golvet. Det har jag gjort många gånger förut.

Men det var innan vi hade Fanny.

Vi tog in ett par pelargoner från vinterförvaringen. Det är dags att väcka dem ur vintersömnen nu. En blev stående på golvet i hallen. Det gjorde inte så mycket. Dom ska ju ändå klippas ner...

Pelargoner är inte giftiga.  Inte norska flaggtetror heller.