Vi bor på landet. Vi har ingen katt. Vi har ett väldigt gammalt hus. Detta sammantaget gör att vi för en ständig kamp med eller är det mot... mössen. Fällorna gillras varje kväll och vittjas varje morgon. Det sitter nästan alltid ett par halshuggna möss eller råttor i dem. De döda mössen får återgå till kretsloppet. Vi lägger ut dem på en snöhög på morgonen och har vi tur så får vi se när en skata eller kråka hämtar dem. Kattugglan har också varit här och ätit möss.
Men nu är det slut med gratisätandet här.
Ja, det är synd om fåglarna, men vad ska vi göra? Det är Fanny... Hon har upptäckt att vi lägger mössen ute.
Hon kommer sällan på inkallning, men i kväll var hon segare än vanligt. Hon satt i grindhålet och såg dum ut. Jag försökte med lock och pock och pepparkaka. Nä, inget hjälpte och vad gör man då? Jo, man stänger dörren och säger: men sitt kvar då dumma hund!
Och sedan går man och kikar i köksfönstret.
Då får man se att den "dumma" hunden spottar ut något som hon har i munnen. Det är den stora feta råttan som vi la ut på snöhögen hos fåglarna. Den har hon suttit och sugit på en lång stund. Kanske hela halvtimmen som hon var ute medan jag bar in ved och gjorde lite annat.
Jag öppnade köksdörren och vips så plockade hon åt sig råttan igen och försvann runt husknuten.
Tricket med att få in henne i kväll var att stoppa godis en en leksak som hon gillar väldigt mycket och skramla med den. Då kom hon. Och hon spottade ut den slemmiga råttan i hallen. Den kunde hon lika gärna fått svälja för min del.
Det blir ingen godnattpuss i kväll Fanny!
Hon är väl en råttvajler...
SvaraRadera