Att göra en Fanny

Fanny har redan, efter att bara varit vår hund i knappa sex veckor, lämnat outplånliga spår i våra liv. Och nu talar jag inte om bitmärkena i soffbordet, hallbyrån och femton andra ställen. Nej, vi höjer oss ett snäpp.

I går skulle vi iväg och fixa några saker. När vi nästan var klara för avfärd försvann maken in på toaletten med orden: "Vänta, jag ska bara göra en Fanny."

Jag förstod precis. 

Jag har lärt mina hundar att bajsa på kommando. Det är så enkelt och så praktiskt. När den lilla valpen bajsar så säger man "bajja" och när det är klart belönar man med en godbit. Efter en vecka kan man vänta med ordet "bajja" tills valpen börjar snurra och leta en plats. Och efter ytterligare ett par veckor är det bara att kommendera "bajja" så kröker hunden rygg direkt. Samma effekt som Pavlovs hundar. Tro mig - jag har 17 års erfarenhet av kommandobajjande.

Fanny lärde sig blixtsnabbt. Jag ska aldrig mer beskylla henne för att vara dum. Må så vara att hjärnan är liten i förhållande till resten av kroppen, men hon utnyttjar hela dess kapacitet. På kommandot "bajja" springer hon i väg och klämmer ut en liten klutt. Sedan kommer hon i fyrsprång för att inhösta sitt godis och berömmet. Men hon har förstås inte bajsat färdigt, så hon springer tillbaka till den första högen, nosar på den och avlevererar resten av tarminnehållet i en hög bredvid. När det är klart ska hon förstås ha mer godis och mer beröm. Jag tror att hon är smart den lilla. 

Att "göra en Fanny" betyder alltså att man inte gör färdigt det man ska vid första toalettbesöket utan måste återvända för att klämma lite till.