Fanny har tappat en tand. Ser ni gluggen? Men var är tanden? Jag hade tänkt att spara den i en liten silverask. Det gjorde min mamma med min första fällda mjölktand. Den finns kvar än i dag tillsammans med en hårlock. Ibland funderar jag på vad som kommer att hända med silverasken, tanden och locken. Jag kanske borde berätta för barnen vems de är. Vad kommer arkeologerna att säga om asken om tusen år?
Ska man spara valparnas mjölktänder får man vara påpasslig och nypa dem när de sitter som lösast. För det mesta försvinner de omärkligt. Valpen sväljer tanden och bajsar ut den i skogen. Molarerna är lättast att komma över för egen del.
Tanden bredvid gluggen är lite lös. Jag vickade på den i dag. Det gillades inte av Fanny. Man kanske borde låta bli, så att man inte skapar visa-tänderna-skräck i framtiden. Men vem kan låta bli att vicka på en lös tand?
I dag har vi vägt Fanny och kan rapportera att hon på 16 veckor har mångdubblat sin födelsevikt. Helena kanske kan räkna ut hur många gånger... Hon väger 18,4 kilo i dag.
Vi har haft besök av boxrarna James och BeLee. Det var nyttigt för Fanny, som tror att hon är störst, bäst och farligast. Under två ivrigt sniffande boxernäsor blev hon till en liten våt fläck bara. Hennes svans åkte så långt in under magen att den nästan stack ut mellan frambenen. Hon kröp och gömde sig under en bil. Och då var boxrarna ändå väldigt snälla mot henne.
När de gästande hundarna hade åkt och vi kom in, sa husse: Blä... Fanny luktar illa. Vad har hon rullat sig i?
Det är en halv meter snö ute och det finns inte något annat än sådan att rulla sig i. Jag sniffade på henne och förnam den omisskännliga lukten av analkörtelsekret. Så liten hade hon alltså varit under mötet med boxrarna. Det är bra Fanny. Tro inte att du är nå't.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar