Ångest bränner under ögonlocken.

- Jag förstod att du skulle ringa, sa Helena. Inget mer...

Det tvingade mig att fråga om vi kunde få komma och titta på valparna som hon hade just då.

Helena och jag har känt varandra i 29 år. Våra döttrar började i samma klass i skolan i Täby Kyrkby. Hade jag sagt att vi inte skulle ha någon mer hund nu, så hade Helena säkert förstått det beslutet.

Det hade bara gått sju veckor efter att Alice blivit en ängel när Helena släppte in oss till Q-kullen.

När människor dör saknar man dem så det gör ont i hela kroppen och i själen och det tar aldrig slut. Man måste leva med saknaden. Det är precis likadant när en hund dör. En människa kan aldrig ersättas och det kan inte en hund heller.

Ångest kryper uppför ryggraden. Den brer ut sig så att armarna bara blir hängande. Den sätter sig innanför ögonlocken så att det bränns. Kan man få ångest över att titta på en kull hundvalpar? Jag fick det. Jag ville inte ha någon ny hund. Men jag vill heller inte vara utan hund för det har jag inte varit en enda dag sedan 10 augusti 1960. 

Åk inte och titta på hundvalpar om du inte är beredd att komma hem med en. Eller om alla redan är tingade. Ingen var tingad när vi kom. Dom var bara fyra veckor gamla och vinglade omkring med tjocka magar, svansarna i vädret beredda att sätta sina nya sylvassa tänder i allt - mest gärna i våra tår och fingrar.

Hundvalpar luktar så gott i munnen. "Precis som kaffesump" säger maken. En något bisarr liknelse, men han är bättre på kaffesump än jag. Det är i alla fall något med valpars andedräkt som gör att man omöjligt kan motstå dem.

Q-kullens mamma Tosca är nära släkt med Alice och hon är lika trevlig och social. Hon hälsade oss hjärtligt välkoma i valphagen och sedan sålde hon hela kullen till oss. 

- Tack, det räcker så bra med en, sa jag och klappade om mamma Tosca.

Svårt att välja valp? Nej, nej, bara ta den som kryper upp i knät på dig brukar jag säga. En av valparna gjorde det. Hon var märkt med rosa nagellack i nacken.

- Den tar vi, sa jag.

Sekunden efter var valpen borta. Hon hade bara tagit genvägen över mina ben för att snabbare komma fram och hugga ett av sina syskon i strupen.