Man ska lägga fingrarna emellan. Jag gjorde inte det första dagen, inte andra heller och inte den tredje dagen. Men på den fjärde tyckte jag att det var dags. Fanny kände sig hemmastadd och hade utökat sitt revir från hallen och köket till vardagsrummet och badrummet. Hon fick utforska huset i sin egen takt. Första två dagarna lämnade hon inte hallen fast vi satt i TV-rummet.
Hon åt med god aptit. På den fjärde dagen testade jag om hon ville dela med sig av maten.
Det tänkte hon inte göra!
I en kull valpar är det alltid några som kan ta för sig och när man är valp är det kanske okej att mota bort syskonen vid matskålen. Det är en överlevnadsinstinkt. Men den är inte så rolig när man är en vuxen rottweiler.
Hundar ska få äta i fred. Jag har aldrig konkurrerat med mina hundar om maten, men jag vill veta att de litar på att jag inte tänker stjäla deras mat om jag kör ner fingrarna i matskålen. Nästa gång är det ett litet barn som provar.
Så på den fjärde dagen stoppade jag ner några fingrar i hundmaten när Fanny åt. Det är tur att det var mjölktänder och att hunden bara var åtta veckor gammal. Hon försvarade sin mat med både ljud och handling. Och det var tur att jag var beredd på det. Visserligen kan en valp hugga ganska hårt, men den blir också väldigt förvånad när hugget inte har någon effekt.
Så där stod vi, Fanny och jag, i en mycket speciell situation. Fanny hungrig och med hela tallriken full av mat, men det hon för tillfället hade i munnen var min hand. Och handen stod kvar med alla fingrar i maten.
Inte för att jag vet om hundar kan tänka i två steg i ett sådant skede, men hon släppte i alla fall taget om handen och började äta. Jag stod kvar med näven i käket tills hon hade ätit klart. Då fick hon slicka fingrarna också.
Det räckte med den enda gången.
Nu får Fanny äta ett mål om dagen med mig stående över sig och med mina fingrar i maten. När det är klart, kan det ibland ramla ner en minimal skinkbit på tallriken som en liten överraskning. En hund ska nämligen aldrig veta vad som händer när matte lägger fingrarna emellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar