Semestervecka eller ångervecka?

Leveransklar den 24 oktober. Ja, valpen skulle vara det. Men jag då? Var jag klar för att få någon "leverans" den dagen. Nej, inte ens fysiskt för då skulle jag vara på en planerad resa i Turkiet. Och ännu mindre psykiskt.

Vistelsen i Turkiet var en slags semester för oss. Allt vi behövde göra var att sitta på en solstol (i skuggan) och hålla koll på barnbarnen i simbassängen. Då och då kunde vi själva doppa oss i densamma. Jag hade massor av tid att fundera över hur det skulle bli när vi kom hem. En stor omställning väntade oss. Man behöver vara mentalt förberedd. Vi skulle gå från att vara husse och matte till en hund som kunde allt och som man kunde lämna ensam för att gå på bio eller till och med ta båten fram och tillbaks till Åland. En hund som kunde hopp-apport, platsliggning hur länge som helst och som kom när man ropade på henne. En hund som plättlätt fixade en svår sökbana i knepig terräng och svåra vindförhållanden.

Det krävs mental förberedelse att plötsligt bli med hund som inte kan någonting annat än att tugga i sig skor, mattor och möbler samt kräva att bli utburen på gräsmattan en gång i kvarten för att inte kissa inne. Och som inte skulle kunna lämnas ensam hemma under överskådlig tid. Nej, det kändes verkligen inte bra.

Jag ringde till alla mina uppdragsgivare och sa att jag inte kunde ta mera jobb förrän efter midsommar. Ingen förstod vad jag menade... Ja, nästa år! sa jag. Midsommar år  2011. Jag ska ha ledigt åtta månader - minst.

Sedan åkte vi till Turkiet för att vila upp oss inför vad som väntade. Jag tog med mig en bild på valpen. 

Vi pratade om valpen förstås och jag slutade att kalla henne valpen.  Hon hade ju fått ett namn. Jag var nog den enda på den där femstjärniga semesteranläggningen som satt och längtade hem. Natten innan vi skulle hämta henne sov jag inte så bra. Hade veckan i Turkiet varit en semestervecka eller en ångervecka?