Fanny har lärt sig att gå i trappor. På tre veckor har hon gått från att vara en ganska hjälplös valp till stadiet "kan själv" och i likhet med de flesta människobarn är de nya färdigheterna de som hon tränar allra mest. Så nu klättrar hon i trappan. Upp och ner... och upp igen. Ibland sätter hon sig på ett trappsteg och kollar läget.
Hon har också provat att bära upp saker. Men ner vågar hon inte bära stora grejer. Då tar hon två steg och så släpper hon prylen. Är den stor och tung så dunsar det rejält och då kommer både husse och matte rusande för vi tror att det är Fanny som har tappat balansen och ramlat ner.
"Valpar ska inte gå i trappor" sa man förr. Det är då de får fel på alla leder. Ja, det finns faktiskt hunduppfödare än i dag som säger åt valpköparna att bära valpen i trapporna. Inga trappor före ett års ålder...
Vad är det för skräphundar dom föder upp?
Det är klart att en valp ska gå i trappor när den är mentalt mogen att prova om den klarar av det. Har man bara en valp hemma, behöver man inte vara orolig. Valpen utforskar trappan i sin egen takt. Det är när valpar springande följer andra hundar eller barn nedför trappor som det kan hända att det går för fort.
Fanny klättrar själv. På en vecka har hon blivit säker på tassen och bra på att hålla balansen och bedöma avståndet. För min del får hon hållas med sin trappträning. Den kan inte skada henne ett dugg. Däremot tror jag att både hon och jag skulle kunna ådra oss betydliga skador om jag skulle bära henne upp- och nedför trappan i ett år.
Hur är det ute i naturen? Inte så många trappor kanske, men vargvalparna får nog klättra i oländig terräng väldigt tidigt.
Nu trappar vi upp träningen.
Oj vilka långa ben hon har fått det lilla livet!
SvaraRadera