"Hon klär bäst i rött"

Välkommen till ditt nya hem Fanny. Det finns en del kul leksaker och minst två härliga hundsängar som du får ärva. Mat- och vattenskålar finns det också. Och en massa kul spårlinor och selar och andra bruksgrejer som du ska få nosa på när du blir lite äldre.

Men det finns en sak som du inte få överta. Det är Alice halsband.

Det finns hundägare som tycker att det är viktigt att ge sin hund en grav. Alla har sitt sätt att minnas. Jag har sex krokar i hallen och där hänger halsbanden - Bonnies, Sims, Cillas, Jackies, Garps och Alices.

Fanny måste alltså ha ett eget halsband.

Klockan 15.45 onsdagen den 27 oktober hämtade vi Fanny hos Helena, men först beordrade vi Helena att ta av sig sin t-shirt. Den skulle kanske behövas första natten i det nya hemmet - något som luktade välkänt och tryggt. Helena förstår sådant och krängde av t-shirten. 

Fanny tyckte inte om att åka bil. Jag trodde att hon skulle rulla ihop sig i mitt knä på Helenas tröja och sova gott hela vägen hem.

Istället klättrade hon på mig i en timme och när hon inte tuggade frenetiskt på säkerhetsbältet hängde hon i hörntänderna i mina örsnibbar. Bilåkning var uppenbarligen inte hennes grej.

Vi stannade vid "hundaffären" i Norrtälje. Husse förstår vikten av att en hund ska ha ett eget halsband från allra första dagen.

Han valde ut det allra finaste åt henne. Insidan är av mjukaste läder och utsidan är klätt med briljanter. Och så är det riktigt tomterött.

- Jag tycker att hon klär bäst i rött, sa husse .

När han kom till kassan fick han ta fram betalkortet. Det såg inte ens ut att svida i pekfingret när han slog in koden.

- Hon ska behålla det på, sa han.

Och resten av vägen hem låg Fanny avslappnad i mitt knä och sov så gott.