Lilla Fanny, 11 veckor, har hittat en lagom stor lekkompis på hundklubben. Han är av rasen petit basset griffon vendéen skulle jag gissa. Jag har inte frågat. Han är i alla fall två månader äldre än Fanny och full av lust att leka. De två brukar få rumla runt lite i klubbstugan när den är nästan folktom. Fanny är ständigt på hugget och kastar sig över allt som rör sig och hon biter hårt.
Hennes lurviga kompis startar alltid lite försiktigare, men det går tydligen att tända honom också, för det låter som värsta hundkampen efter en stund. Vilopauserna blir inte långa. Vi tillåter förstås inte att de blir övertrötta. Vi är ju på en seriös hundklubb. En valp känner inte var gränsen går. Det får vi göra åt dem.
Lurvets husse var nog lite skraj i början innan han insåg att hans hund kunde bita ifrån sig väl så bra. Men han grep in och räddade sin hund när Fanny tänkte utdela det sista, dödande hugget.
Då kom det in tre vuxna hundar i klubbstugan.
Fanny slog igen käften med en smäll och visade inte en enda mjölktand. Hon sjönk ihop så att hon såg ut som en taxvalp och med svansen struken längs hasorna, men ivrigt viftande, mötte hon de vuxna hundarna. Hon prövade att slicka lite försiktigt i den enas mungipa. Hon kröp omkring och fjäskade och den tidigare lekkamraten tittade hon inte ens åt. Han å sin sida duckade under ett bord.
Det var en mycket intressant lektion i hundspråk på hundklubben den kvällen. Går inte att beskriva med ord. Det ska ses. Jag måste köpa en ny laddare till videokameran. Den andra har kommit i vägen för mjölktänderna.
Härligt med hundspråk, det blir nog fin flicka av Fanny så småningom! Vill se lite film, så du får lov att köpa en ny laddare, och håll undan den för mjölktänderna!
SvaraRadera