Välkommen!

En blogg om valpen Fannys liv och leverne, äventyr och upptåg.

lördag 27 november 2010

Lite blodvite får man räkna med



Tyckte ni att föregående inlägg om äganderätt var roligt? Det har jag också tyckt - i flera år. I varje fall när jag hade hundar som till och med skulle släppa ifrån sig sina tonsiller om jag ville ha dem.

Fanny släpper ingenting frivilligt.

Nu ska hon börja i byta-grejer-skolans andra klass. Lekskolan och första klass har hon klarat med godkänt betyg. Den går ut på att jag ger henne en av hennes leksaker. Dom är inte så spännande längre, så hon tar saken mest bara för att hon faktiskt tar allt som är löst omkring henne. Jag har en godis i fickan eller handen och när Fanny kommer tillbaka med grejen, får hon godis. Jag kan kasta leksaken en bit och hon kommer tillbaka. Hon får bara godis om hon håller kvar den i munnen så att jag får ta den. Kalla det apportering om du vill. Men det är i alla fall grunderna till apportering. Och det går jättebra. Hon är hur duktig som helst.

Fanny har stort föremålsintresse skulle man säga på brukshundspråk.

När det gäller andra saker än hennes egna leksaker, blir situationen en helt annan. Sådana saker stjäl hon och hon vet så väl när hon tagit något som är förbjudet. Stöldgods tänker hon inte släppa ifrån sig. Om man får tag i henne när hon har snott något, så är det ingen idé att man försöker ta det ifrån henne. Hon håller fast med ett grepp som jag inte trodde var möjligt hos en 13 veckor gammal rottweiler.

Fanny har mycket stor kamplust skulle det heta på brukshundspråk.

Men tummen då? Hur förklarar jag tummen? Den är ju blodig och sargad. Ja, och det är Fanny som har gjort det!

För det första: det var mitt fel. För det andra: det är tur att jag vet hur man ska tackla sånt här.  Fanny skulle kanske bli problem för en, som aldrig haft hund förut.  Jag kommer att utnyttja hennes föremålsintresse och kamplust i framtiden.  Det är möjligt att det kan bli en del blodförluster på vägen. Men det får man ta.

I morgon ska jag berätta varför tummen blöder och hur jag har tacklat detta. För det gjorde jag bums. Fast först satte jag på ett stort plåster.

1 kommentar:

  1. Aj,aj, det ser ont ut, är du skyddad mot stelkramp. Ser ut som du har fått lite att jobba med, bra att utnyttja kamplusten, hon kommer bli kanon på apportering i framtiden.
    Du kan väl ha ett par handskar på när ni tampas med grejerna!

    SvaraRadera